Finansiell stabilitet

Åtgärder
Carl Norberg 13:41
Till:louise.andren.meiton@svd.se
Bild av Carl Norberg
Hej Louise,

Med anledning av din rapportering från riksbankens stabilitetsrapport så tänkte jag upplysa dig om följande.

Det system som Sveriges ekonomi befinner sig inom är ett enskilt kontrollerat kreditbaserat system inom ramen för BIS och IMF. Detta innebär att den cirkulerande penningmängden till uteslutande del består av bankernas skapade krediter till en kostnad av ränta under sin omsättningstid.

Dessa pengar skapas genom att bankerna skapar "pengarna" genom att bokföra nominella belopp på skuldebrev som deponerad inlåning, för utlåning till en kostnad av ränta. Det är grundprincipen.

http://www.riksbank.se/Documents/Rapporter/Finansmarknaden/2013/rap_finansm_130830_sve.pdf

Vidare så innebär detta att det krävs en evigt växande penningmängd för att försörja den ackumulerade räntekostnadstillväxt som skapas av att kostnaden för ränta ligger utanför det nominella kreditbeloppet.

När sedan den organiska ekonomiska tillväxten inte kan försörja den aggregerade räntekostnadstillväxten, så blir ett enskilt kontrollerat kreditbaserat system skuldmättat. Vilket innebär att varje ny enhet valuta inte längre har produktiv verkningsgrad för ekonomin. Systemet går då i stagflation. Alltså de finansiella tillgångspriserna stiger och det råder deflation i den organiska reala ekonomin, som alltså stagnerar.

Sedan måste alltså räntorna gå mot noll och kredittiderna mot oändligheten, amorteringsfritt.

Med anledning av det i ovan beskrivna så undrar jag om du inte är medveten om detta, eller om det finns någon annan anledning till att du inte till exempel ifrågasätter att riksbankens främsta mål är prisstabilitet, det vill säga att köpkraften i bankernas krediter bevaras?

Det förefaller orimligt att du inte inser att en minskad skuldsättning innebär en minskad cirkulerande penningmängd, vilket i sin tur innebär en minskad aggregerad efterfråga i ekonomin.

Att riksbanken företräder bankkonglomeratet kan knappast vara ifrågasatt av någon och att åtgärderna syftar främst till att bevara detta system kan inte heller vara oklart.

Så varför upplyser du då inte om hur detta egentligen förhåller sig istället för att medverka till att situationen förvärras, systemet är ju dödsdömt?

Mer skulder kommer inte att lösa skulden. Individens frihet är obefintlig om den inte äger sin arbetskraft. Ett folk bör noga överväga lönsamheten (aritmetiska följder) av upplåningen, till en kostnad av ränta, för att konsumera sin egen produktion. Tillgången på vår arbetskraft kan inte samtidigt vara en skuld som vi är skyldiga oss själva mot ränta, eller ännu värre någon annan.

Regeringar kan inte minska sina skulder eller underskott och centralbanker kan inte minska penningmängden. På samma sätt, kan de inte ständigt låna exponentiellt mer. Den här sista bubblan kan inte sluta växa (men måste göra).

vänlig hälsning

Carl Norberg