Och detta var nationellt föregående
Efter mordet på Gustav III 1792 och det efterföljande tjugoåriga tumult som uppstod, så förblev Sverige genom 1809 års författning ändå en monarki, men nu egentligen även till delar som nation styrd av frimurare, vars stormästare hette Karl XIII.
Beslutsprocessen var ur det nationella perspektivet där utav både informell och dold, men den reella makten utövades av den jordägande adeln tillsammans med den finansaristokrati som arrangerade konungens salig hädangång.
Detta under den kanske inte alltid fullt så briljante Jean Baptiste Bernadotte, vilken via adelns manipulerande, blev utsedd till i praktiken Karl XIII samregent, och sedermera efter dennes död 1818 blev rättmätig arvtagare till tronen.
Vilket innebar att omedelbart så installerades en kontrollapparat av polisstatskaraktär ledd av en militär, Karl XIV Johan.
På Wienkongressen 1815 bestämdes som bekant att Sverige i internationella sammanhang skulle förhålla sig neutralt vid militära konflikter. Gustav III:s stöd till de nordamerikanska koloniernas frigörelse från det brittiska imperiet och dess begynnande bankkonglomerat fanns väl i alldeles för färskt minne. Belysande nog så deltog alltså inte de svenska representanterna i beslutet; dessa var endast närvarande som observatörer.
Lincoln uttryckte sig på följande vis om kriget i Amerika.
“I have two great enemies, the Southern Army in front of me, and the financial institutions in the rear. Of the two, the one in my rear is my greatest foe.”
Detta tillsammans med en Herr Bismarcks uttalande utvisar att amerikanska inbördeskriget handlade om något helt annat än det som befolkningen i detta land vanligtvis har blivit lärda.
Lincoln skrev även följande tänkvärdheter.
“The Government should create, issue and circulate all the currency and credit needed to satisfy the spending power of the Government and the buying power of consumers. The privilege of creating and issuing money is not only the supreme prerogative of Government, but it is in the Government’s greatest creative opportunity. By the adoption of these principles…the taxpayers will be saved immense sums of interest. Money will cease to be master and become the servant of humanity.”
Han menade säkert något med detta, inte sant?
Och att dessa bankirkrafter var desamma som intervenerade i båda länderna förutsätts då de bar samma namn på personerna som medverkade.
Amerikanska frihetskriget handlade alltså till största del om att INTE låta Rotschild sköta penningskapandet genom Bank of England.
Efter frihetskriget attackerade så Britterna USA igen, då de inte tilläts etablera en ny centralbank kontrollerad av Rotschild.
År 1814 brände så Britterna Washington och Vita Huset, men drog sig självmant tillbaka då de inte kunde militärt befästa sin position. Men Britterna drog sig tillbaka först då de blev garanterade att en centralbank skulle sättas upp.
Det skulle dröja till President Jackson innan denna centralbank stoppades. Jackson undkom ett otal mordförsök, och uttryckte själv att Rotschild med all sannolikhet legat bakom dessa.
Han lyckades dock överleva, och när han väl dog lät han något övermodigt skriva på sin gravsten
“I Killed The Bank.”
Något förhastat kan det ju tyckas då bankirerna var involverade i inbördeskriget (vilket alltså inte främst alls handlade om något slaveri – vilket Lincoln bekräftar).
Och här dyker ju faktiskt Bushfamiljen upp för första gången på den lite vidare och för all del mer komprometterande scenen, i form av en gammel farfar Bush, vilken tillsammans med en viss Samuel F. Pryor, utgör ”the origin merchants of death”, alltså vapenhandelsprofit på inbördeskrig.
Lincoln skapade istället sina egna pengar och ville inte låna bankirernas pengar till 25-30% ränta. Med dessa “egna pengar” (Greenbacks) finasierades kriget. När Lincoln blev skjuten skrev Bismarck:
“The division of the United States into federations of equal force was decided long before the Civil War by the high financial powers of Europe, these bankers were afraid that the United States if they remained as one block and as one nation, would attain economic and financial independence which would upset their financial domination over the world.
The voice of the Rothschilds’ predominated. They foresaw the tremendous booty if they could substitute two feeble democracies, indebted to the financiers, to the vigorous Republic, confident and self-providing. Therefore they started their emissaries in order to exploit the question of slavery and thus dig an abyss between the two parts of the Republic.”
Så inbördeskriget handlade till stor del om vem som skulle ha kontrollen av penningskapandet: staten eller de privata bankirerna ledda av Rothschild.
Lincoln blev ju mördad vilket även President James A. Garfield blev efter bara 100 dagar i ämbetet. Han råkade yttra följande:
“Whoever controls the volume of money in our country is absolute master of all industry and commerce…and when you realize that the entire system is very easily controlled, one way or another, by a few powerful men at the top, you will not have to be told how periods of inflation and depression originate.”
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
