There and back again. Jag läste en gång ett blogginlägg om vad som tydligen kallas att vara en "HSP", highly sensitive person, en person som är mera öppen för intryck från omgivningen, som har en högre sinnelig närvaro och som därför ser detaljer bättre och enklare, samt som processuellt behandlar information på ett djupare och även andra plan än de som inte är "HSP". Vilket får ses som en tämligen given slutsats i saken. Så jag tyckte att jag skulle skriva om artikeln ännu en gång gällande begreppet, men ur mitt eget perspektiv, för jag är nog inte till någon precis obetydlig del en sådan person, jag är väl nära nog definitionen. Så detta om inte annat för min egen skull för att med ord försöka att beskriva mig själv

Dessa individer mer emotionellt kognitiva (HSP) beskrivs inte sällan som väldigt lugna till sin läggning, något som ibland kan missförstås och tolkas som blyghet. De konsekvenser som uppstår till följd av den extra känsliga personligheten förväxlades tidigare inte sällan med symptom på social ångest, introvert beteende eller timid läggning, vilket alltså givetvis mycket väl också kan vara konsekvenser av förekomsten av en otillräckligt bearbetad "HSP" förmåga. Ett annat uttryck är frustrationen över den upplevda egna självotillräckligheten, alltså för många intryck på för lite tid.

Var femte person sägs vara ”HSP” och var tredje av dessa femte personer som bär på denna natur är tvärtemot de tidigare gjorda antagandena mycket extroverta.

Högt känsliga personer eller individer med hög sinnelig perception har inga brister eller syndrom som varken kan eller bör, behandlas med annat än självbetraktelse, de är fullt normala, de har bara längre skalor för sina upplevda känslor, starkare ljus att lysa med om någon önskar en metaforisk beskrivning i saken. Medvetenheten om dessa längre skalor är vad som gör att de flera perspektiven kommer till min bedömning och som skapar medvetandet om dessa perspektivs olika konsekvenser.

Det finns därför heller ingen anledning att förhärliga någon för deras medfödda förmågor, inte minst utifrån att detta är sannerligen egenskaper som först blir till tillgångar endast då man lärt sig att hantera dessa förmågor och skydda dem mycket väl, för att inte främst eller rent av enbart skada sig själv på dem. Och detta kan jag med viss rutin på säga att det kan vara en rätt besvärande resa och den tar en förskräcklig tid, noga räknat så verkar den ibland aldrig ta slut.

Den resan börjar dock tidigt, redan som barn så var jag mycket väl medveten om min omgivnings subtila signaler. Redan i tidig ålder började jag också därför maskera dessa förmågor, maskera för att dölja, eftersom jag inte förstod helt vad detta var för någonting, varför jag inte kände lika som alla andra. Konsekvensen blev emellertid att för att pröva vad detta egentligen var för någonting, så började jag istället röra mig för att upptäcka, vilket tog sig uttryck i form av att manipulera och styra människor i min omgivning.

Jag räknade alltså ut på förhand vad folk skulle få för känslomässiga reaktioner och i vilken ordning som jag skulle framkalla dessa känslor i långa förlopp som konsekvenser av varandra för att se hur detta fungerade och hur små medel som egentligen behövdes för skapa effekter, som vederbörande inte någonsin ens begrep att den själv var utsatt för, jag kallade detta i min tankevärld för att "spela andra", en lek och väg som inte precis har vandrats utan att den har krävt sådan tribut att jag ibland är ytterligt tveksam om den ens borde ha påbörjas, även om jag givetvis vet att resan är ovillkorligt nödvändig.

Rädd att bli uppfattad som svag så gömde jag därför givetvis undan min egen känslighet eller ”begåvning” i saken så att andra inte skulle kunna förlöjliga eller göra narr av mig och jag låtsades istället vara som alla andra.

I hela mitt liv har jag ju sedan med lite olika framgång försökt att anpassa mig till tillvarons gällande regler. Jag har kämpat med att vara stark, alert och att alltid försöka vara ute och igång, för att få tillvaron att fungera på det sätt andra får det att fungera, inte sällan med en känsla av att det varit något fel på mig.

För jag kände ju liksom aldrig lika med det som andra sade sig känna utifrån lika givna betingelser. Ja, detta är ju naturligtvis lite god-dag yxskaft, det blir det ju just därför så här efteråt, det kunde aldrig ha blivit annorlunda, det är lite som när Judy Foster frågar Hannibal Lecter,”But doctor, can you put that high power perception of yours, to look in to yourself and se what´s inside?” Det säger väl egentligen det mesta. Det är som att ha ett starkt förstoringsglas, men att använda detta till att tända eld med.

Men, men inget är egentligen fel i detta, jag är bara och endast en av de personer som fötts med en annorlunda och till omfattningen vidare perceptionsmässig känslopersonlighet, vilket naturligtvis därför i mitt fall tidigare har tagit sig det helt omvända yttre uttrycket, en iskall och tuff individ. Egentligen bara en person med ett bredare spann av känslor som därför har stort behov av egen tid för att kunna sätta de upplevda känslorna ur perspektiv där dessa kan förstås reaktionsmässigt. Och som utifrån detta alltså vet en massa saker utan att, vad det kan förefalla som, dessa saker har berättats för mig, de har ju berättats för mig men det är utifrån subtila signaler men som likafullt existerar lika påtagligt som någonting annat.

Vad avser någon tuffhet så finns den numera för att den aldrig mera kommer behövas som kuliss, så långt vet jag ju att jag har kommit med mig själv att jag inte mera förställer mig.

"HSP" individer sägs ha låg tolerans för starka dofter alltså omskrivet till bra luktsinne, starkt ljus eller ljud, med andra ord hög signalkänslighet. De sägs tendera att ha stor kroppsmedvetenhet och sägs därför instinktivt veta när de befinner sig i en miljö som inte är bra för dem, vilket alltså egentligen inte är annat än att ha en större sinnelig känslighet, alltså som vilket bollsinne eller musikalitet som helst egentligen. Jag inser därför med en lite lakoniskt känsla varför jag röker cigariller och varför jag röker utan att känna ett nikotinbehov. Som barn höll jag för öronen.

Människor som jag känner sig ofta missanpassade i sällskap, det känns inte sällan bara tillvaron som eviga bedömningar av signaler, som i sig säger helt andra saker än det som individer så uppenbarligen kämpar med att försöka förmedla. Andra till och med njuter av sitt eget sällskap, läs min far, och sådana är därför bekväma med att spendera tiden på egen hand.

Både extroverta och introverta "HSP" individer behöver återhämtning efter att ha umgåtts socialt, det är helt enkelt mera data som skall processas.

Att leva med känslig personlighet är inte speciellt svårt under förutsättning att vederbörande HSP - individ själv har lyckats kravla sig igenom sina olika vedermödors faser - or av själslig ofärdighet, som innebär i princip ovillkorliga depressionsmässiga tillstånd. Detta utifrån att det är frustrerande att gå omkring med en gnagande känsla av att inte vara som andra och att aldrig känna sig tillfreds på lika fason och att det därför förr eller senare därför krävs att man känslomässigt kommer till klarhet om orsakerna till detta, alltså att individen tar trycket ur (depresserar) den själsliga frustrationen vilket naturligtvis inte kan börja så länge man kämpar emot detta. Den egna själens motstånd är både den främsta och sista bastionen mot den vidare utvecklingen.

Speciell hänsyn skall därför tas till barn som är känsliga, att säga till ett barn att sluta vara känslig är förödande. Det någon är till av sin natur kan någon inte sluta vara, och i ett barns värld är det förenat med smärta att inte bli förstådd. HSP - personer måste bygga upp sig för att kunna klara den eklut som det innebär att vända till självinsikt, de mognar senare och blir annorlunda.

Vila, att sova tillräcklig är viktigt eftersom kroppen annars kan bli överväldigad av intryck och börja depressera av sig själv genom att stänga ner olika funktioner. Tågordningen är den vanliga, huden, magen, sexdriften och sedan håglösheten vilket alla HSP individer lär sig eller känner igen sig själva i, eller som de går under som en konsekvens av.

För tvåtusen år sedan så fanns detta också och HSP människor bildade till och med uppenbarligen grupper.