Salig den som lycka får

2012-11-12

Vi måste komma till rätta med vår uppfattning om det faktum att vi som människor inte har obegränsad energi, vi har inte obegränsade resurser, vi har inte obegränsad tid . Alla dessa saker är specifika och faktiskt ändliga. De fungerar i en ändlig värld. Och deltagandet i flaggande för utvecklingen, är människans uppfinningsrikedom gränslös? Nej, det är den inte. Visst, den kan vara enorm, men den är inte obegränsad. Att tro detta är dumhet, det är religion. Det som är obegränsat är tankens kraft så länge som vi lever, om inte tanken begränsas. Dumhet är tankens begränsningar.

Så att komma förbi denna fetisch av missriktad gränslöshet slår mig ibland som det viktigaste. Den är det värsta hotet mot den lycka som alla jagar men därför aldrig finner. Alla kommer vi att dö - varje enskild person som läser detta och alla andra också. Det finns en gräns vi inte kan komma förbi. Och du kommer att märka att människor som faktiskt accepterar den gränsen och säger, okej, jag får detta, jag har en begränsad mängd tid på denna jord och efter dem ska jag dö. Vad ska jag då göra med den tid som jag har? Dessa människor har inte sällan något fridfullt över sig, de kan till och med ibland rent av kännas som vore de lyckliga.

De känns förnöjda

Dessa är de människor som vi kallar mogna. Vi säger att dessa människor är vidsynta och att de har perspektiv på tillvaron. Det är dessa människor vi kallar kloka. Det är de människor som går ut och har en livslängd istället för att bara slösa sin tid på att vara borta. De hinner mycket men har aldrig bråttom.

Jag tror inte, jag vet att vi måste göra detta som samhälle. Vi måste säga att ingen är garanterad sin speciella plats i solen och att detta inte ens är viktigt. Ingen är garanterad att den skall fortsätta att utvecklas, eller att denna utveckling når fram till insikter som själslig konstitution - vilket jag tycker är en mycket smart situation – som kommer att fortsätta att fungera när den är ignoreras av nästan alla. Vi måste få människor att utifrån eftertanken börja med självbetraktelse, framför att jaga lyckans solkatter med håvar av girighet. Lyckan bor vid regnbågens slut.

Vi måste acceptera att världen inte fungerar till vår fördel, som Vi måste fungera inom realistiska uppsättningar av begränsningar inom vilka allt ska fungera. Och sedan kan vi faktiskt få vår lycka och göra något kreativt med den tid vi har här på jorden. Men vi kan inte söka lyckan som känsla någon annanstans än inom oss själva

Om du någonsin sett en 50-årig man som försöker låtsas att han är sjutton, det är pinsamt. Det är pinsamt för alla och det sällan slutar väl. Detta är vad människor är just nu i samhället, pinsamma. De är många år gamla. De är inte tonåringar längre. De måste släppa den röda Ferraribilen, sluta försöka ragga upp tonåriga tjejer, stoppa berusningsdrickandet, och faktiskt ta itu med det faktum att det finns bara -  är så många år kvar. De måste göra något nyttigt för sig själva med den tiden och sin egen själ och inte gå runt med alla andra - du vet, bara ett nytt kök till - bara himla med ögonen och försöka låtsas att ingen märker hur de har kammat håret framåt över en skallig plats.

Den som söker lyckan utom sig finner den aldrig och slutar alltid tomhänt ensam i sitt sökande medan den som söker lyckan inom sig alltid bär den med sig och i sällskap med andra.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram