Religioner och Ismer bygger på begränsningar och därmed okunskap och ovetande, information verkar för det omvända, så att behålla ismer och religioner i en tid där alla människor snart har möjlig tillgång till all information och kunskap, som någonsin har skapats, är väl ungefär lika smart som att försöka knuffa eller mota syndafloden baklänges med händerna.

Ismer och religioner skapas för att kategorisera, generalisera och dela in människor i grupper för att de ska kämpa emot varandra, men den kanske största negativa effekten, alltså det syfte som ismer och religioner fyller som maktinstrument, är att de verkar avhållande på människor från att ägna sig åt att utveckla sitt eget fria tänkande och utifrån detta utveckla sig själva och sina intellektuella förmågor, de förhindrar självbetraktelse.

I ett verkligt ärligt samhälle (vilket vi aldrig någonsin har upplevt) så är en extremist någon som förnekar de universella naturlagsmässiga grunderna för tillvaron, och som försöker spela halvgud i en fantasivärld av moralisk relativism och rationaliserad kriminalitet, jag borde väl kanske inte uttrycka att detta faktiskt låter precis som definitionen eller arketypen för en svensk realpolitiker eller finanstrojan, men men. Ett logiskt osammanhängande själsligt missfoster av naturen skapad med syfte att påtvinga sin förvridna vilja på andra, hur som helst.

Tyvärr så är det därför även så att denna ärliga definition av extremism inte är den mest populära bland de fradgetuggande elitister som residerar över funktionerna i vår finanspolitiska struktur av idag. De gillar inte när man uttrycker saker på detta sätt. Livet är en besvikelse, sådant är livet. Det är det kall som vi uppfostras att känna som förväntat. Men det finns hopp om annat, för naturen är gammal och därmed vis.

Så istället, varför inte själva omfamna extremistetiketten, som egentligen alltså bara beskriver att införandet nu är angeläget utifrån samhällets vilja att partifiera oss i grupper och istället kidnappa tillbaka extremistbegreppet till vårt eget?

Vi följer nu vansinnets väg mot den själsliga egoismens extremistiska och eviga ödemarker.

Man kan säga att öppen intelligens i from av fritt tänkande dödar makt och att sluten intelligens i form av begränsade tankar är maktens förutsättning. Man kan ju lite vågat nästan gissa att den Anglosaxiska terminologin för maktens underrä

ttelsetjänst som begrepp, finns grundad i just detta (CIA). För det nästan lite roliga med makten är ju att den egentligen alltid är tom inuti, en illusion och att all den stund som makt och intelligens möts i öppen information så dör alltid makten.

Så alla dessa bluffar och bedrägerier som nu uppdagas när information bli rörlig, vilket motarbetas genom olika direktiv angående informationshantering, dessa kommer aldrig att lyckas mer. Men detta gör att vi nu vet vad det är som vi nu måste göra för att döda den drake eller mara, som så länge har förtryckt oss.

Jag har funnit att ju mindre jag bryr mig om andras kritiska ögon desto friare blir jag att förändra saker till det bättre. Visst, av några standardindivider ur vårt nuvarande nationella ledarskap och de skaror som stöder dessa, så är jag en form av intellektuell extremist.

Lyckligtvis så berör detta inte mig alls. Det är inte viktigt att accepteras av mainstream, det är bara viktigt att vara objektivt rätt i sin position, att vara saklig. I det stora hela i världen så är att vara en nagel i ögat på det så kallade ”riktiga samhället” en säker men eldfängd väg till ett liv utan ånger. I det moderna Sverige är det inte trevligt eller ens praktiskt att närma sig politiska problem under vajande fanor av att vara en radikal individ. Det sätter folk på tvären.

För det finns inget värre än att ha folk runt sig som inte är som du själv, eller hur? Bättre att spela spelet och bara hoppas på att en bättre värld helt enkelt kommer att realiseras ut ur etern från biltelefonen. Inte gunga båten, speciellt inte när man är i den.

Men det minsta man kan begära av någon människa är alltid uppriktiga försök till lite sanning. Sanningen är den första och största synden i mörkret av moralisk förkastlighet i schaktet till bottenlös aktiv tyranni, för sanning är aldrig verklighet och den är alltid enskild så det är viljan som räknas. Skillnaden däremellan blir därför alltid till syvende och sist det gällande uppsåtet och den mänskliga skyldigheten blir därför att alltid försöka förbättra sig som individ.

Jag rekommenderar detta starkt i dagens samhälle. Sök sanningen, och ni skall dömas till böter eller fängelse. Detta är det första steget mot en lysande karriär som intellektuell extremist. Att leva ett sådant liv kan vara roligt och spännande om man följer några enkla riktlinjer.

Identifiera de tvingande frågorna i dag som de flesta människor inte vill konfronteras med och tala sedan om dem hela tiden, som till exempel hur pengar skapas och får sitt värde. Men inte bara prata om dem, debattera om dessa frågor intelligent och med en informativ hållning. Som verkligen avsiktligt driver okunniga till att bli galna. Befäst din position med fakta synlig bakom den vanliga kulissen, genom att skriva, debattera och synas och höras varhelst det märks. Etableringen av denna första försvarslinje är inte nödvändigtvis för att undertrycka sanningen, utan att hålla ändå hålla den levande i utkanten av samhället, utom synhåll för den genomsnittlige medborgaren till dess att konfrontationen når effekt.

Vårt jobb är att skjuta den större sanningen i människors ansikten, så att de tvingas till att minst erkänna att den sanningen existerar, även om de inte vill acceptera den som verklighet.

De flesta människor i tiden blåser omkring med tidvattnet en tid som passagerare eller åskådare som tittar händelseutvecklingen i sin samtid från en åskådarplats. De som simmar mot strömmen, eller som försöker att ändra flödet helt och håll

et, är oftast sällsynta och förbryllande för massorna. Därför är det som massorna anser vara extremism ofta bara det som de själva som individer anser vara långt utanför vad de själva har vant sig vid.

Men ärligt talat, så har väl historien vid det här laget visat om och om igen att majoriteten är, eller oftast har fel om det mesta, för att inte säga alltid om i princip allting. Grupper och kollektiv skapar inte, eller upptäcker saker, de utgör inget förskott för mänsklighetens goda, kort sagt massorna utvecklar inte. Endast individer kan göra detta.

Alla stora begrepp börjar som frön i självständiga människor, och sedan sprider de sig som en löpeld, de utbildar och utvecklar andra individer, de leder andra till efterföljande. Ett samhälle som strävar efter konstgjord normalitet och kollektivistisk harmonisering är ett samhälle på gränsen till upplösning, kaos och död. Endast fria själar och sinnen kan ge människan verkligt hopp om överlevnad. Det extrema är inte det som bryter gränserna i ”normala” samhällen, men det extrema bryter gränserna för hos individerna inneboende sanning och samvete.

Detta är vad som skapar utveckling.