I politiken är språket det viktigaste verktyget. Hittar man de rätta orden vid det rätta tillfället får man acceptans för hur man beskriver verkligheten. Det finns dock en gräns för hur långt man kan driva språket. Verkligheten själv sätter den gränsen. Uppfattar människor att det som sägs inte stämmer med det man ser, får politikerna en narrkåpa på huvudet. Verkligheten blir då deras fiende.

När vi nu går in i det moderna samhällets mest omvälvande höst och den politiska säsongen börjar, så kommer vi få höra en hel del retorik från båda sidornas politiska partier och deras många kandidater till den politiska makten i den mån som detta system består. Det är därför viktigt för oss att minnas att ord kan göras meningslösa genom missbruk eller överanvändning. Och när vi som medborgare hör detta kan politiker att dölja sanningen genom att förvränga ord, vilket leder till att vi förminskar både oss själva som individer och vår nation.

Till exempel har vi alla hört politiker använder orden "demokrati" och "frihet" otaliga gånger. De används omväxlande i modern politisk diskurs, men deras verkliga betydelser är mycket olika. De har blivit till sin innebörd vad George Orwell kallade för "meningslösa ord." Ord som "frihet", "demokrati" och "rättvisa" förklarade Orwell, har uppsåtligen missbrukat så till den milda grad att innebörden av orden har förvanskats? Deras ursprungliga betydelser har nära nog kliniskt rensats bort. I Orwells uppfattning var sådana ord "ofta använda på ett medvetet oärlig sätt."

Utan exakta betydelser bakom ord kan politiker och eliter skymma verkligheten och samhällsskick och få människor att reflexmässigt associera vissa ord med positiva eller negativa uppfattningar. Med andra ord kan obehagliga fakta döljas bakom avsiktligt meningslöst språk. Som ett exempel har Sveriges befolkning vant sig vid att acceptera ordet "demokrati" som en synonym för frihet. Därför är vi betingade att tro att demokrati är alltid och överallt någonting välvillig.

Problemet är att demokrati inte är frihet. Demokrati är helt enkelt Majoritetsstyre, vilket i sig är oförenligt med frihet, åtminstone för en minoritet. Medan vår nationella konstitution möjligen har vissa demokratiska mekanismer, så har den även i sig odemokratiska mekanismer. Sverige är en konstitutionell demokrati. Men vi har bombarderats med det meningslösa ordet "demokrati" så länge att få svenskar förstår innebörden av ordet.

Om vi betänker det återkommande använda ordet frihet på ett ärligt sätt, bör vi ha integritet nog för att ge ordet den verkliga innebörden: Frihet lever utan regeringens tvång, frihet har inte begränsningar. Så när en politiker talar om frihet eller frihet - oavsett frågans innebörd - fråga dig själv om han förespråkar mer statlig makt eller mindre när denne föreslår ökade regleringar för att skydda medborgare och nationen

Orden "liberal" och "konservativ" har också missbrukats. "Liberalism", som en gång stod för civila, politiska och ekonomiska friheter, har idag blivit en synonym för en allsmäktig tvingande regering. Liberalismen har omdefinierats till att betyda materiell hagalenskap, alltid via en stor och välvillig regering som finns för att skapa jämlikhet på jorden.

Solidaritet som en gång innebar det villkorslösa givandet, har idag blivit till ett begrepp som är så till den milda grad förvanskat att snart ingen ens vågar sig på ett försök till tolkning av vad begreppet egentligen betyder. Solidaritet betyder idag allt från att tekniskt omskapa det finansiella systemet till att man vill ha en ökad A-kassa. Torsten Nothins avslutning på sina memoarer synes med avseende på detta närmast torrt sarkastiskt i sitt uttryck om att ”det svenska folket är dömt att upptäcka att dess välstånd har offrats på den falska solidaritetens altare”

"Konservatism" vilket en gång betydde respekt för tradition kommit att innebära misstro mot aktivt föränderlig förvaltning. Men under de senaste decennierna har konservatism dessutom omdefinierats till stöd för statlig grandiositet via militär äventyrlighet, korporativism och inflationsskapande penningpolitik till bankernas förmån. Den moderna politiska rättigheten har omdefinierat konservatism till stöd för en allsmäktig central staten, förutsatt att staten främjar förment konservativa mål.

Orwell hade säkert rätt om användning av meningslösa ord i politiken. Vår uppgift är därför att återvinna vårt språk och återta våra friheter. Om vi hoppas att förbli fri måste vi skära igenom dimman av ord och bifoga konkreta betydelser till de ord politikerna använder för att lura oss.

För i grunden är det alltid på det viset att ismer och religioners fundamentala syfte, är att vara verktyg för makten för att dela in människor i olika grupper som kan ställas emot varandra, för att på så sätt undandra den realpolitiska agendan allmänhetens uppmärksamhet.