Det må vara så att mot dumheten kämpar även gudarna förgäves, men mot tiden så kämpar garanterat dumheten förgäves.

Så tricket är alltid att befinna sig rätt i tid, på rätt plats med rätt utrustning i form av förståendet.

Tiden är nu obevekligt mot detta finansiella system som verktyg för att förslava människor och nationer med skuld, ur perspektivet av det allmänna förståendet för den egna situationen.

Den politiska karriarismen har tagit så absurda former att de underliggande falska politiska budskapen nu helt har lämnats till förmån för den egennyttiga pragmatismens uppfyllande, alltså i vårt folks fall politikerna i det finansiella systemets sold.

Att Sveriges befolkning kallas för "Die dumme Schwede" synes ju vara ett överbetyg av i princip bibliska proportioner, detta med hänsyn till att inte ens när vänsterledaren ställer sig i bräschen för att rädda bankernas rätt att plundra människor och nationer, så skapar detta knappast mer än en krusning på det allmänna politiska engagemangets så kav lugna vattenyta. Den politiska representationens motvilja till ledarskap för människor och nationer får därav den bibliska sagan om Judas att framstå som närmast vällovlig.
Dumheten i detta är i sanning manifesterad av historiens verklighet.

Till samma falska sanning som dumhet, är den skapade vilseledningen och den allmänna intellektuella bedövningen imponerande men verkligen så kommer uppvaknandet att kräva en del själsligt lidande och tro mig därför när jag postulerar att verklighetens tribut kommer allt närmare till sin ovillkorliga betalning med tiden, det kommer ingen undan, inte ens med politik som det möjligas konst.

Antingen har bankerna tagit en kostnad i form av ränta som ett pris på risk, eller så har de inte tagit tagit någon sådan kostnad, det är mycket enkelt.

Om bankerna har tagit ut en sådan kostnad så måste de också stå för detta kostnadsuttag som kompensation mot haveri, hur svårt är detta att förstå? Annars får de lämna tillbaka alla ränteintäkter, samhället bör rimligtvis inte vara uppbyggt för att främst gynna banker!

Detta är inte raketforskning - människor har skrikit ut sin oro över denna fullkomliga dumhet och ohållbarheten i detta för många år. Det finns många av dem, alltför lätt och bekvämt avfärdas dessa som "undergångsdårar" eller "konspirationsdårar", när en mer korrekt benämning skulle ha varit "realister".

Det finns absolut ingen anledning att ha detta ok ( den nuvarande formen för Centralbanker, BIS och IMF) mellan länder och deras banker.

Irland, Grekland eller Spanien (och deras skattebetalare) har inte något moraliskt ansvar för sina banker, och inte heller bär någon politisk härskare i någon nation något ansvar för de dumheter som begåtts av deras (privata) banker.

De obetalbara skulderna bör fallera.

Institutioner som dör som ett resultat, dör som ett resultat.

Världen kommer faktiskt inte att ta slut, trots det egennyttiga bräkandet av finansiärerna som så benäget bistås av sina politiska apologeter och de presstituerade.

Deras värld bör ta slut snarast (eftersom de ändå borde har veta att det kommer att vara så).

Men hela styrkan och skönheten i mänskligheten är att nya, levande institutioner kommer att fylla tomrummet efter nedläggningen av de toxiska jättarna i samma ögonblick.

Institutioner som faktiskt istället ger stöd till den underliggande ekonomin, snarare än att vara 100% engagerade i att suga ur allt vad rikedom som de kan ur den underliggande ekonomin, till förmån för de finansiella globalister som med hjälp sina av folket "förtroendevalda" politiker, plundrar människor och nationer.

Om räntan på pengar är priset på risken i en investering, så måste Sverige bevisligen var det dummaste landet på jorden!

Om gäldenären(den skyldige) betalar detta pris i form av ränta, som speglar risken för ett haveri av skulden, så måste gäldenären ha rätt att haverera skulden och lämna situationen och de säkerheter som ställts till kreditören för finansieringen med avseende på det betalda priset och de lämnade säkerheterna

Men i Sverige så behåller geldenären skulden vid personligt åtagande för alltid, även vid konkurs, samtidigt som kreditören både tar in de tillställda säkerheterna och behåller ränteintäkterna och i förekommande fall som enskild vinstmaximerande part även får hjälp av det allmänna...

Man kan ju inte försynt låta bli att undra vad det är som räntan speglar i detta om banker får hjälp av samhället...