Den partipolitiska kulissens innebörd är att verka mot människor, istället för, att verka för människor och deras grundläggande nytta i sammanhållen likhet till varandra, populärt kallat samhälle. Nu är det hög tid att inse att det står dramatik för dörren och att de politiskt valda är valda just med det i ovan beskrivna som grund för sina mandat. Nu kommer andra krav att ställas på ledande till vidare ledande av andra och på upplysning för samhället, om inte den allmänna välfärden helt skall haverera.

Euroområdet, världens näst största ekonomiska block, har halkat in i en recession, som försvagar dess viktigaste export-partner Kina och andra delar av tillväxtekonomierna i Asien, detta medan tillväxten (luftslottsstabiliseringen) i USA fortfarande går minst sagt trögt.

Om inte starkare tillväxt återställs och om inte investerarnas förtroende återvänder, säger IMF och finanschefer från hela världen, så kommer inte världen att kunna bryta sig ur denna onda skulddrivna cykel.( Att pengar jagar pengar vågar dom inte säga öppet liksom inte heller vad detta egentligen innebär)

"Om vi inte kommer tillbaka till normal tillväxt, om vi inte får BNP tillbaka till sina potentiella nivåer, så är finanspolitisk hållbarhet är inte heller möjlig", varnade man vid helgens IMF möte.

Men trots att detta nu i princip redovisas i klartext så står folk som idioter på rälsen när tåget kommer rusande och bankerna flinar hela vägen till graven, både sin egen och folkets, för människor kan leva utan banker, medan banker inte kan finnas utan människor.

Den betydande majoriteten av världens människor har uppenbarligen blivit mycket omsorgsfullt skolade till att tro att institutionen "regering" har lösningen på alla problem och är källan till den hjälp till alla som behöver. (Även den delmängd av befolkningen som har förlorat förtroende för sin nuvarande regeringen men istället anser att doktrinen är att nästa och bättre regering kan ändra saker till det bättre och leda vägen till den glänsande slottet på kullen.)

I denna blandning finns politikerna och deras funktionärer och 99,99% av dem tror att så om inte annat än utifrån deras omvalsutsikter, så måste de göra "något" för att möta kraven från allmänheten, verkligheten har de ju liksom allmänheten en ytterligt begränsad uppfattning om. Problemet i detta blir nu ovillkorligen att kraven från verkligheten och de av politikerna upplevda kraven från människorna kommer att skilja sig åt i allt väsentligt, till det rådande systemet skall de tilläggas.

Alla människor kan få det bättre på bekostnad av den lilla procentandel som nu förfogar över jordens resurser, så enkelt är det naturligtvis, alltså om politikerna vågade ställa sig upp och agera eller göra "något" mot makten, men det vågar dom inte som ledare, eftersom detta inte är deras politiska roll eller någonting som de är valda för att göra.

Naturligtvis, också eftersom under normala politiska omständigheter så är "något" någonting som vanligen i politiska sammanhang består av att hålla guldklingande tal och i övrigt främst blåsa rök i ansiktet på folk och att bete sig allmänt beskärmande och förledande i förhållande till verkligheten. I vårt dagsläge, som nu alltså bara inte kommer att köpa detta utifrån att verkligheten nu gör sig påmind, av den enkla anledningen att krisen är verklig och snurrar utom kontroll, så kommer detta inte att försvinna eller någonting att kunna förbättras förrän människorna kan andas igen på riktigt utan det finansiella oket.

Höger och vänster är en kuliss i den realpolitiska spelsfären, precis så som det alltid har varit. Den verkliga makten ligger i kontrollen av ekonomin och den är precis som en Rothschild en gång uttryckte saken," en alldeles för viktig fråga för att överlåta till politiker ".

Därför kontrollerar den verkliga makten ekonomin genom det finansiella system som genom sina värdemarkörer (pengar) som beskriver ekonomin och som är helt nödvändiga för att bedriva arbetsdelning, alltså handel med varor och tjänster.