För barnens skull om inget annat.

2012-04-21

Hittills låter vi berättelsen för barnen låta så här: studera hårt, gå på universitet, kanske forska. Och när du kommer ut väl skolad, kommer du inte bara vara tacksam för dina studieskulder och din inteckning i din framtid, för du kommer även att bli ombedd att hjälpa till att betala tillbaka biljoner och åter biljoner i skulder för att täcka de beslut som de beslutsfattande som kom före dig gjorde. Samtidigt som det bedrivs en verksamhet som är en sönderfallande, undermålig infrastruktur. Åh, förresten, regeringen och näringslivet verkar ju inte ha något egentligt intresse av någon långsiktig framtid, så du är absolut på din egen hand i detta och med din alldeles egen huvudvärk, för realekonomin krymper ju, så det blir allt färre arbetstillfällen.

Ja, jag måste ju tyvärr tänka att en viss apati är en perfekt frisk reaktion på den historien, tack, men nej tack, vi får nog allt ändå försöka göra saker bättre! För att förstå hur vår nationella berättelse har utvecklats till att bli så närmast totalt oattraktiv, så måste vi ta en ärlig titt på pengar. Så jag försöker istället med detta för mina barns skull hellre än att ge upp.

Pengar är inte välstånd.

Pengar är bara en markör för riktiga saker. Så länge du kan byta dina pengar mot riktiga saker, representerar dina pengar ett imaginärt värde. Eftersom vi har en tendens att göra alla våra mest betydelsefulla affärer med pengar, kan vårt perspektiv bli lite skevt med tiden, inte sällan så till den grad att vi anser att det är själva pengarna i sig själv som har ett värde.

Ekonomin mäts i dessa enheter, dessa markörer, som vi kallar "pengar". Men pengar är inte samma sak som ekonomi, Långt långt därifrån. Och pengar har inget värde på egen hand, utan bara i förhållande till de saker vi kan byta ut pengarna mot. Ekonomi kan finnas utan pengar medan pengar är helt meningslösa utan ekonomi, precis som människor kan leva utan banker medan banker helt saknar mening utan människor

Ekonomi - resursallokering - består av att verkliga behov och önskemål för människor möts uppfylls. I ena änden av skalan har vi grunderna som mat, vatten, husrum, sjukvård och andra förnödenheter. På den andra änden av spektrumet, har vi som exempel 15-minuters halsmassage i loungen på flygplatsen. Allt annat ligger däremellan.

Pengar, å andra sidan, är helt enkelt bara en möjliggörare  -  förenklare av dessa utbyten.

När vi minskar ner ekonomin till sin enklaste form så består den egentligen av ett växande antal människor som försöker att tillgodose deras egna behov och önskemål. Fler människor översätts helt enkelt i en allt större efterfråga på jordens begränsade resurser.

Eftersom vår mänskliga outvecklade önskan från tidig ålder är att ha, äga och att konsumera alltmera, precis som eller snarare utifrån en ytterligare annan gränslös mänsklig egenskap, så är dessa båda reptilinstinkter (dumhet och girighet alltså) till sin grund tyvärr ännu praktiskt taget också obegränsade. En viktig roll för pengar är därför ur samhällsperspektivet att utifrån naturresursbristerna i förhållande människans dumhet och girighet, att ge rimliga fördelningsmässiga grunder för en begränsad mängd varor och tjänster bland befolkningen. Det måste dock i detta finnas en balans mellan pengar och saker, som människor kan producera och distribuera, eller så kommer priserna att skena och spåra ur människors möjligheter till handel med varor och tjänster.

Så låt oss nu föreställa oss en värld där verkliga saker finns till i begränsad (och begränsande) leveransbar omfattning och sedan jämföra denna idé till vår penningmängden för att få en känsla av var saker och ting är på väg.

Om tankebilden ser ut som ett exponentiellt diagram enligt dig, så är du rätt ute. Visst, det finns några knixar och böjar längs vägen, men systemet med pengar som vi har levt under och sätter våra förväntningar till, det är ett exponentiellt penningsystem - ett kreditsystem. För att detta system skall vara i balans med de resurser som kommer från jorden, så behöver vi expandera resurserna från jorden exponentiellt också. Om dessa resurser inte expanderas exponentiellt - och det kan de inte göra för alltid, eller rent av inte ens mer - då kommer det att bli en prissmäll.

Är inte detta intressant? Även när sysselsättningen är historiskt mycket svag - beroende på stagflationen, och inkomstökningarna stagnerar i realekonomin, så är den totala ekonomin haltande och inflationen är låg, så är skapandet av pengar den högsta nominella takten på penningskapande i historien. Det är kreditsystemets inneboende natur efter skuldmättnad.

Anledningen till att vi ännu inte har upplevt massiv inflation  är att de pengar som injiceras in i systemet är i grunden bara hopar sig i den finansiella delen och inte riktigt gör någonting på riktigt, de har ingen egentlig omloppstid längre. Det är bara så att de sitter där som fåglar på en pinne. Ett mått på detta är den så kallade "hastigheten" på pengar - den kallas för kreditomsättningshastighet.

I själva verket är hastigheten av pengar på en all-time låg och är på väg lägre, faktiskt till att avstanna helt eftersom realvärdedelen av ekonomin är på väg att försvinna. Alla nya krediter går snart helt till att betala för räntekostnaden på äldre krediter, så den ackumulerade inlagringen av krediter växer nu dramatisk samtidigt som den cirkulerande mängden krediter krymper.

För först när den sista fisken är fiskad och det sista trädet har fallit så inser människan att det inte går att äta pengar, utifrån att den mänskliga dumheten alltså är i princip obegränsad. När de ackumulerade kreditpengarna sedan äntligen bestämmer sig för att gå ut och spendera sig själva medan de fortfarande har ett visst värde, så kommer det att vara ganska en ganska given process att följa. Tänk bara på lagrade pengar som potentiell energi, samma som en massiv snödriva som hänger betänkligt under en brant ravin. Det är inte en fråga om om, utan om när den kommer till slut släppa och orsaka att värdet på finansiella pengar tar språnget. DÅ börjar den finansiella hyperinflationen med exempelvis stigande börser och huspriser.

Och det jag försöker säga, är att det finns två källor som lägger grunden till trycket här. En är hur mycket pengar som är staplade i drivan i form av skuld och att pengar jagar pengar i detta system med en ovillkorlig skuld och räntekostnadstillväxt, där inte räntan går att sänka vidare under noll.

Det andra är det realekonomiska till exempel att den minskande kvaliteten på naturresurser som olja. Lägg i detta på mer och mer snö till situationen (som centralbankerna så ivrigt gör) och likafullt så hjälper inte detta riktigt något alls och inte heller så är alltså en minskning nettoenergiinnehållet gynnande för avkastningen på nya oljefynd.

Är detta inte en perfekt beskrivning av ett exponentiellt diagram eller vad? Den reala ekonomiska förmågan faller samtidigt i förhållande till att de finansiella kraven ökar både på grund av räntekostnadstillväxtens beroende av kreditomsättningshastigheten efter skuldmättnaden och den mekaniska funktionen med att en kredit alltid kräver en ny kredit för sin räntekostnad i ett kreditbaserat system.

Nu är den andra sidan av pengarnas situation naturligtvis skuld. Här ser vi något ganska anmärkningsvärt, vilket är att på något sätt så har centralbankerna lyckats med uppnå en ny all-time high totalt sett avseende kreditmarknadens skuld.

Jag säger "anmärkningsvärt" eftersom det som egentligen borde hända här är att hävstångseffekter, inte skapar nya hävstångseffekter. Men för att möta de växande likviditetskraven för räntekostnadsförsörjningen så skapades skuggbanksystemet, vilket inte har någon realekonomisk bas alls och därför blir tämligen kortlivat. Vi borde försöka minska den totala mängden skuld, inte öka den. Men naturligtvis är det inte den verksamheten som bedrivs i centralbankerna. Deras verksamhet är strikt att hålla sig till exponentiella pengar alltså krediter som växer exponentiellt och att hålla de styrande bankernas plundringsrätt vid liv.

Tja, det är givetvis för att säkerställa att de stora bankerna aldrig har ett olönsamt kvartal. Men det är en annan historia, lämplig för en annan dag.

Men även med de närmast heroiska insatser som Riksbanken och Åsa-Nisse har gjort för att skrymta, beskärma, övertala och direkt vilseleda så har alltså uppenbarligen det sammanlagda beloppet av skulden ökat, detta är arbetet på Åsen kort och gott. Riksbanken och centralbankerna är till för banksystemet och inte för varken befolkningar individer eller samhällen. Observera att vi i detta nu befinner oss många, många miljarder och en tidsmaskin bort från skuldmättnadspunkten 2008, vilket är vad vi skulle behöva för komma tillbaka till för att saker och ting att återgå till "normala" ifrån onormala och som dessa tider verkligen var. Men redan då var grunderna korrumperade, så inte ens om systemen nationaliserades till 2008 års nivåer skulle detta räcka eftersom finansderivaten redan fanns då och räntan växer som bekant som en funktion av tid. Nisse är ofta uppfinningsrik, men någon tidsmaskin har jag svårt att tro på?

Minns min huvudpunkt, den om skulder, att det därför nämligen är så att dessa måste fördubblas något snabbare för varje gång varje årtionde eller vilken tidsrymd som vi avser uttrycka fördubblingshastigheten i, för att hålla oss på samma "normala" bana.

Summan av kardemumman är att, som väntat och förutspåddes här många gånger under årens lopp, så är pengar en skapelse med ett öga riktat mot att hålla kreditmarknaderna expanderande enligt systemets natur och problemet är att pengar inte är rikedom. Det är bara en markör för rikedom. Att helt enkelt öka penningmängden som krediter utan att förstå var vi är i historien om snödrivor är en otroligt riskabel, om inte rent av en dum sak att göra. Men hur var det nu igen för tredje gång i denna drapa angående mänsklig dumhet, man kan säga att det mänskliga kravet på eftertanke måste vara oeftergivligt och obegränsat.

Det är problemet med pengarna som krediter efter skuldmättnaden.

Jag gillar inte att vara bärare av vad många kommer att betrakta som dåliga nyheter, men saker och ting kommer aldrig att gå tillbaka till "normal" om vi definierar normal som under perioden 1950 till 2000 då vi med relativt konstant ekonomisk tillväxt och den något – snabbare - skulden tillväxt har kunnat gå hand i hand.

Alla närvarande med en maktposition har skolats och finslipat sina kunskaper under en tid när kakan var tillförlitligt växande och skärmytslingar centrerades kring hur man bäst gör anspråk på en egen del av expansionen.

Tyvärr för dem med dessa kunskaper, har vi gått in i en helt ny epok, där alltså en rad olika inbördes relaterade skäl gör att gammaldags ekonomisk tillväxt inte längre är möjlig, alltså omöjlig.

Dessa skäl är alltså många, dels demografiska, delvis sammanhängande med att nå den matematiska gränsen av växande skulder snabbare än inkomsten vilket är ett annat perspektiv på skuldmättnaden (eller BNP relativt kreditmassans räntekostnad, i denna berättelse), dels i samband med slutet på billiga naturresurser.

Det är denna sista del, oljans finansiella idémässiga historia, som har nästan helt har undgått det intellektuella greppet från våra penning och finanspolitiska mästare. Jag klandrar dem inte alltid, eftersom behärskandet av ens det mest basala inom de fysiska vetenskaperna inte är ett krav för någon klassisk ekonomisk bildning på något av de universitet som pressar fram våra doktorander i ekonomi. Man behöver inte ha ett enda uns av allmänbildning för att doktorera akademiskt vilket jag en gång fann en smula förvånande. På tal om barn så är den mest allmänt obildade människa som jag känner till, filosofie doktor i informatik.

Detta är faktiskt mycket märkligt, när man tänker på det, eftersom ekonomi i botten är helt förankrat i processen att utvinna och omvandla naturrikedomar till materiell rikedom. Utan de primära ingångarna från jorden, så skulle det inte finnas någon sekundär eller tertiär förmögenhet för oss att dela upp via en penning-driven ransonerings process, eller att utveckla exotiska finansiella derivat runt.

Ekonomi - resursallokering bör vara studiet av energi och resurseffektivitetens flöden utifrån fördelningen genom pengar.

Tänk om medicinska forskare inte behövde lära sig om matsmältningen och näringlära som en del av sin utbildning. Efter en sådan eminent utbildning, kan de ju i så fall komma i kontakt med utmärglade patienter som klagar på låg energi och föreskriva motion på grund av att det är bevisat att man kan öka energin genom motion i de flesta fall. Naturligtvis skulle de då bli förbryllade över varför patienten hade försämrats och inte återhämtade sig.

Idag hittar vi i världens centralbanker många förbryllade individer som undrar varför biljoner och åter biljoner färska friska nytryckta kreditbaserade fiat lux enheter, vare sig de är dollar eller euro eller kronor, inte kan återuppväcka det globala ekonomiska systemet. Svaret kan bara ligga i observationen att vi är ute efter billiga och enkla naturresurser men instrumentet för att beskriva värdet på dessa resurser, det blir alltmera oklart. De flesta livsmedlen i ekonomin är inte längre lika fylld med näringsämnen som de en gång var, och patienten förlorar därför i kvalitétsmässig vikt - massa.

Vad jag beskriver här är inget mindre än ett fullständigt och totalt paradigmskifte som är så djupt och så stort att det paradoxalt nog kan undgå upptäckt av de flesta. Det är bara så gigantiska förändringar verkar hända: De går i stort sett obemärkt förbi, kanske för att de är för stora för att internalisera.

När man står inför den typ av situation som vi befinner oss närvarande i, så borde mer existentiella frågor komma att dominera vårt tänkande, såsom, Finns det mer i livet än att arbeta hårt, att köpa saker, ta på sig skulder, och att bli äldre? Eller, Vad är innebörden av liv? Den primära berättelsen talar om för oss att vi ska arbeta hårt, konsumerar hårdare och hålla oss mitt på löpbandet som vi tycks ha fötts till när allt började.

Är strategin helt enkelt att göra mer av detsamma och hoppas på det bästa? Eller planerar du för att använda den tid vi fortfarande har? Om så är fallet så måste du flytta dina prioriteringar, ditt beteende, och dina resurser för att möta den nya framtiden med så mycket elasticitet som möjligt.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram