One Ring of Banks to rule them all, one Ring of Banks to find them.

One Ring of Banks to bring them all and in the darkness bind them.

När kreditmaximum för en återbetalningsförmåga av en skuld uppnås i en ekonomi så måste antingen en vidare kreditbildning, eller en minskad ekonomisk verksamhet i övrigt finansiera den bristande återbetalningsförmågan. Men jag garanterar att om man slaktar kossan så går den inte att mjölka, så att som i nu rädda banker torde vara det dummaste som människorna kan företa sig i detta.

Det är dags att fatta att systemet nu är havererat, om folk snabbar sig på att begripa detta så kommer lidandet att minska dramatiskt för alla utom bankernas ägare.

En stat som Sverige som så till den milda grad tillåter banker att exploatera sin egen befolkning med negativa pengar i form av krediter, kan inte på ett enda sätt rätteligen kalla sig för en demokrati. Det är och förblir en diktatur om än i en illa dold finansiell form, som gör att folket är dömt till att upptäcka att dess välstånd har offrats på den falska solidaritetens altare, till förmån för den egna nyttan hos bankernas ägare.

Att låta Grekland slippa undan sitt tvång att använda bankernas negativa och räntebelastade kreditpengar och att istället återge landet sin rätt att skapa sin egen valuta utan skuldsättning av varken stat eller befolkning, det måste vara den mest felmedierade omständigheten i sak sett till konsekvenserna av åtgärden, som har gjorts sedan valutaunionens införande. Man kan inte undgå att se uppsåtet ens om man är blind! Kill the Bank!

Ser idag på morgonen på Peter Norman på TV och känner att denne mans uttryckta välvilja mot folket antingen bygger på en mycket sällan skådad dumhet eller på en falskhet som jag nog inte har sett på maken till på länge! Att låta de negativa pengarna i form av bankernas krediter hålla befolkningen som gisslan med skuld och ränta till förmån för bankerna för att kunna bedriva handel, kan ju inte med bästa vilja i världen säga vara till befolkningens fromma. Fascistoida tendenser skulle jag kalla detta för.

Förr var inte de negativa kreditpengarna ännu det dominerande inslaget för att beskriva de ekonomiska förloppen, det är därför som många ännu inte upplever detta som helt galet. Förr dominerade de statliga pengarna i from av exempelvis kontanter.

Hur stor del av en ekonomi kan egentligen bestå av negativa pengar, alltså krediter behäftade med räntekostnader, utan att ekonomin helt stannar upp? Detta är ju inte en fråga som man borde kunna få Nobelpris för att kunna svara på, men man kan ju därför säga att svaret beskriver den ekonomiska vetenskapens kvalité på ett hyfsat obestridligt sätt när nya lån behöver tas för att betala räntorna på de gamla.

Flödeshastigheten av värden som skapas av kostnaden för bildandet av de negativa pengarna i from av krediter, kreditbildningen och den positiva värdeskapande delen av en ekonomi, borde åsättas ett namn, vad sägs om finansiell utsugning? Hur en politiker som Peter Norman kan kalla sig folket företrädare och ändå låta detta fortgå, det är mer är vad jag begriper och varför skall en stat betala till enskilda banker för att få krediter, när staten lika gärna kan göra dessa pengar själv? Landsförräderitanken kan inte skjutas bort i detta.

Konstaterar därför att när kreditmängden, alltså mängden negativa pengar, i en ekonomi blir tillräckligt stor i förhållande till övriga pengar som skall beskriva ekonomi, så blir räntekostnaderna för denna kreditmassa så stora att de kväver annan verksamhet inom ekonomin. Beskrivningen har då gått från finansiell bisak till att bli ekonomisk huvudsak, eller uttryckt som att skuldmättnaden har inträffat i ekonomin.

I utrymmet mellan det som vi lite schablonmässigt kan kalla för pengar, i form av kontanter och det som vi kan kalla för negativa pengar i form av krediter, befinner sig allmänheten i ett villfarelsens töcken. Och tro mig när jag säger att detta töcken har gjort mer skada mot mänskligheten än i princip någonting annat. Man kan ju kanske tycka att negativa pengar i form av krediter, till en alltför stor omfattning, i en ekonomi rätt uppenbarligen skapar för stora räntekostnader, eftersom det är själva definitionen på problemet och att detta inte borde kunna vara statshemligheter. Men så illa är det ju faktiskt just nu.

Om en bank är ett vinstmaximerande företag hur kan den då INTE vara skadlig för samhället, när banken per definition måste verka för att samhället i en ökande omfattning skall använda sig av bankens utställda krediter, som är behäftade med räntekostnader till bankens förmån? Och att detta krymper mängden uteliggande likvider Detta är ju så sanlöst dumt att man måste ifrågasätta sinnesnärvaron hos politiker som lånar sig till dettas möjliggörande.

Den bank som inte ägnar sig åt kontantbekämpning begår tjänstefel och motverkar sitt eget syfte med vinstmaximering. Detta eftersom bankens verksamhet bygger på att handel skall ske med krediter som skapas av banken och som banken kan ta betalt för i form av en ränteavgift, alltså att till grunden avgiftsbelägga medlet för handel. Sedan kommer det givetvis även till transaktionsavgifter, men det är en annan fråga..

Pengar i sig själv, i sin ursprungliga mening har ett eget bytesmässigt värde, kreditivsedeln har det inte, den representerar ett imaginärt, ett tänkt, värde. I den skillnaden och att några har förstått att utnyttja detta, ligger nu jordens finansiella problem. Jag kan inte låta bli att fnissa lite åt det ironiska i att jag en gång "tjänade" 5 miljoner kronor på upphörandet av bolaget Handelskredit. I landet mellan tanke och verklighet.

Bankernas kamp mot kontanterna är deras egen kamp för sin överlevnad eftersom deras verksamhet helt och fullt ut bygger på kreditbildningen som de skapar själva och att ekonomin till den största och växande delen skall bestå av dessa egna krediter.

Jag undrar när folk skall se att det inte finns någon anledning för ett land att skuldsätta sig alls, eftersom länder i kraft av sin autonoma konstitutioner kan skapa sina egna pengar för att bedriva handel med varor och tjänster. Vad detta sedan misstänkliggöra angående uppsåtet bakom valutaunioner som bygger på kreditbildning, alltså skuld, behöver, väl egentligen inte kommenteras närmare.