DEBATT: Opinionsinstituten vill vinstmaximera verksamheten

Montage: Politikerbloggen.se

DEBATT. Carl Noberg skriver i dag om opinionsinstitutens möjligheter att manipulera undersökningarna som okritiskt publicerades av medierna inför EU-valet.

Med anledning av det just avslutade valet till Europaparlamentet, synes det vara på sin plats med några eftertankar och reflexioner kring den roll som media har i förhållande till de opinionsundersökningar som publicerats, och vidare hur dessa opinionsmätningar sedan har visat förhålla sig till verkligheten igenom valet. En fundamental fråga i detta, som inom all annan opinionsbildande verksamhet, det är vem som egentligen äger pennan, och detta av den enkla anledningen att det inte alls är vinnaren som bestämmer, vad som skall beskrivas i historien.

I Sverige är instituten för opinionsundersökningar till största delen bestående av privata företag, vilka inte främst har allmännytta som sin främsta målsättning med verksamheten, utan precis som andra privata företag driver dessa verksamheten med vinstmaximering som främsta målsättning. Och redan i detta inträffar givetvis en kontrovers i det att företagets vinstnytta, givetvis då inte sällan tenderar att dominera kvalitén på de levererade undersökningarna, till uppdragsgivarens fördel och önskemål.

Till en inte obetydlig del så finns det naturligtvis även politiska intressen inom de opinionsundersökande företagen, vilket nog inte kan sägas skapa några bättre förutsättningar för att återge verkligheten ur ett objektivt perspektiv. Möjligheterna för opinionsmätningsinstituten att enligt önskemål manipulera de levererade undersökningarna synes vara i det närmaste ändlösa.

Och i företagets andra vågskål så ligger det just ingen motvikt alls, en levererad undersökning om än aldrig så dålig, medför ju inte precis något straffrättsligt ansvar för det levererande opinionsbildningsinstitutet. Men en undersökning i harmoni med uppdragsgivaren önskemål, det har däremot den effekten att företaget kan komma att få ytterligare uppdrag.

I någon mån så kan man säga att opinionsmätningsföretagen beter sig som folk i allmänhet numera gör samhället, vilket innebär att företagen kommunicerar det som de tror att uppdragsgivaren vill ha, och till någon mån alltid tar hänsyn till detta. Eller omskrivet till det personliga planet så vill ingen vara obekväm, och därför sägs bara sanningar av druckna och barn.

I den interpersonella växlingen emellan företag och individ, eftersom företag består av individer, så ingår problematiken med att individens på opinionsbildningsföretaget har mänskliga egenskaper, Vilket medför att en individs egenskaper även i någon mån kommer att färga resultatet av opinionsundersökningen.

Så redan själva verksamheten i sig med mätandet av en opinion, inbegriper en rad ovillkorliga kontroverser som inte styrker validiteten i det levererade underlaget.

Och som inte detta räckte så kommer sedan det filter som media utgör i saken, och att media kan vara utsatt för politisk påverkan, det är nog knappast en nyhet för någon.

Om huruvida media då skall kommunicera dessa opinionsundersökningar eller inte, måste nog närmast ses som en fråga för det politiska intresse som råder för mediet ifråga, och i vilken grad som media ifråga är utsatt för politisk påverkan.

Utifrån det perspektivet kanske fler aktörer borde ställa sig frågan om det etiska i att hävda sitt politiska oberoende, samtidigt som man publicerar undersökningar med ett uppenbart men underliggande opinionsbildande syfte.

En inte omotiverad tanke som följer på detta blir således, att individen inte bör förlita sig på andra vad avser sitt eget omdöme, utan istället alltid i möjligaste mån försöka att bilda sig sin egen uppfattning.

CARL NORBERG