VärldeRing

2011-01-15

När jag växte upp var föräldrarnas ord med viss nödvändighet lag för mig, särskilt som jag redan ifrån mycket ringa ålder var något av en liten rebell. Men för den utbildning, som jag hankade mig delvis igenom - och trots min lättja - som filosofiskt tänkande och historiskt begåvad människa, så blev regler med tiden nog allt mera till något av en tankställare.

En måhända lite udda kombination, som därför gör att jag har en vad man nog med visst fog skulle kunna kalla för en mycket fördomsfull syn på ekonomi i allmänhet och på finansiering i synnerhet: Jag finner verkligen inte ekonomi särskilt hotfullt, eller ens särskilt utmanande - det är bara någonting snorkigt och dumt men andefattigt- och det är någonting något dumt som dessutom har en större och nära nog efterbliven och elak äldre kusin som heter finansiering. Revisorer är således i den meningen förvånansvärt okunniga och trångsynta historiker. Filosofiskt och matematiskt lätt utvecklingsstörda, puritanskt stela, och inte sällan sammantaget ganska socialt pinsamma att beskåda, man skulle väl kunna säga att nidbilden har sina grunder väl förankrade i yrkesrollen.

Nu går det ju bra för mig att sitta och orera om hur värdelös ekonomi är som tankegods betraktat - men detta är rent faktiskt inte enbart tomma klagomål från min sida: Jag kan peka på en enda, specifik, monumental brist i ekonomi - ett misslyckande i den disciplin som bevisar min poäng:

Stater kan gå i konkurs - och ekonomi kan inte förklara varför.

Den lite mer fritt tänkande individen reagerar givetvis direkt med en motfråga till detta påstående, hur skulle någonsin en statisk fysisk geografisk region kunna beskrivas i termer av beteenden? Men om vi istället bortser från den lilla men nog inte så obetydliga detaljen och koncentrerar oss på individerna och deras beteende, så går det ju lite enklare.

Varför kan då inte ekonomi som vetenskap förklara varför? Det är som alltid därför att vetenskapen är otillräcklig i sin beskrivande förmåga. Och vad är det då som gör denna, eller snarare inte gör denna beskrivande förmågan tillräcklig? Det är givetvis språket. I ekonomins fall handlar detta inte så sällan om pengar och valuta och däri ligger problemet, egentligen bara så helt och hållet uppenbart, men det är ändå så i princip helt dolt för de allra flesta.

Varför den ekonomiska vetenskapen är så halt och lytt i sin beskrivande förmåga, skulle väl närmast kunna beskrivas som att det språk som skall beskriva ekonomi uppenbarligen har en del rätt påtagliga brister. Och det blir just inte bättre av att pengar eller valuta, alltså språket som inte sällan beskriver ekonomi, inte har den betydelse eller innebörd som de flesta människor tror.

Faktum är även att ett överraskande stort antal ekonomer väljer att ignorera problemet med staters konkurs helt och hållet, eller hävdar att det finns något som kallas en "strukturellt underskott" (ett sätt att låtsas att det inte kan fastställas, och därför inte behöver fastställas ), eller annars - vilket är fallet med dårarna som stödjer Modern skuldbaserad monetär teori - de hävdar att alla underskott är bara skulder regeringen är skyldig sig själv, så därför kan stater inte kan gå sönder, så därför - låt oss ringa ut skuld åren - verksamhetsårets överskuldsättning är ju faktiskt inte ett problem eftersom det inte ens egentligen existerar!

Dessa stollar menar dessvärre verkligen det som de säger. Och nej, de har inte ens begripit att banker som skapar valuta enligt Baselreglementet och Fractional Reserve systemet skapar medel ur ingenting som skall uttrycka värde. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, Statliga suveräna konstitutionella kreditsystem är det mest rimliga systemskicket

Naturligtvis så finns statlig överskuldsättning, och det är ett problem - ett fruktansvärt, liv eller död problem: Eftersom en hel del historiker har påpekat att statskonkurs förebådar kollapsen av stora nationer – vilket ofta innebär våldsamma sammanbrott. Och detta är något vi vill undvika, eller är det inte det? 

Vissa skolor i ekonomiskt tänkande, bara en sådan sak - skola i ekonomiskt tänkande, tankeskolning brukar ju kallas för andra namn - erkänner att underskotten är någonting dåligt eftersom dessa leder till konkurs och att det är därför som skattemässiga budgetar skall vara balanserade för att undvika nationella kollapser. Men de förklarar inte varför det är så - de har inga argument för att förklara varför underskotten inträffar i första läget. Att alla dessa smarta österrikare pekar på något som har inträffat tidigare, och därför drar slutsatsen att detta kommer att inträffa igen om liknande villkor uppfylls, det är inte ett argument - det är en observation, det är som att säga att solen har stigit upp oräkneliga gånger i öster, så den kommer sannolikt att stiga igen i öst i morgon bitti.

Detta är förvisso en sann iakttagelse - men det förklarar inte varför solen går upp i morgon i öster. Eftersom österrikarna inte kan förklara varför underskott inträffar och i slutändan leder till nationell konkurs, är dessa helt enkelt förutsättande för dem, ungefär som inslag i en religion.

Dessa argument kan ju möjligen vara mera tilltalande utifrån våra erfarenheter i den verkliga världen – kanske särskilt i en jämförelse med a priori svammel av Neo-postkeynesianer, Monetarister och deras likar inom Ismernas förtrollande värld: Där anförare av argument som är totalt osunda och som uttrycks medelst atonala rop där högsta volym dominerar. Men att någon har fel innebär ju mera sällan än vad man vanligen tror, att någon annan har rätt.

Det är och förblir ett problem med att skapa valuta med skuld som upprätthållande funktion för värdet som valutan skall beskriva, om inte skuldvärdet kan hållas beständigt. Att vidare ha enskilda operatörer (banker) som skall tillgodogöra sig nyttovärde(ränta) av denna skuldbildning (skapande av krediter) är ju rent av sinnessvagt.

Om något måste tas som tro - om det inte kan analyseras, dess grunder granskas, och de övergripande argumenten bedöms vara sunda eller osunda - då är detta verkligen inget argument alls. 

Jag har argumentet som förklarar varför budgetunderskott händer. För övrigt kan jag förklara varför budgetunderskott uppstår i en demokrati på ett sätt som skiljer sig från alla andra slags regimer. Min teori kan förklara varför skatteskulder i en demokrati växer när de börjar, och jag kan förklara varför denna ökning i skuld oundvikligen, obönhörligen till sist leder till konkurs av den demokratiska regimen. Dessutom kan jag bevisa - med ljud och giltig argumentation - att västvärlden går i konkurs just nu på grund av denna process.

En brist på pengar utifrån att skulder kostar för mycket och där man genom att öka skuldbelastningen försöker inbilla folk att skulderna minskar av att öka.
Så för ytterligare en oräknelig gång, vill jag anföra att det är bättre att laga taket än att bråka om vilken färg som hinkarna skall ha om det regnar in.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram