Marknaderna är nu väldigt nervösa, eftersom de kan se att det finns en olycklig och uppenbar brist i systemet med skuld som värdebärande enhet till valutabildningen och det finns ingen tydlig väg ut. Vi är nu i en mycket allvarlig kris som har ännu mycket bredare konsekvenser än kreditkrisen två år sedan. Politikerna har ännu inte officiellt begripit detta.

Det föreligger nu en maximal 18 månaders respit innan djupare strukturella skador träffar ekonomierna, med en "trolig" skuldavskrivning för Grekland som sätter igång en kedjereaktion i Sydeuropa. Detta skulle vara slutet på euron som vi känner den. De långsiktiga konsekvenserna är i bästa fall en uppdelning i euroområdet, i värsta förstörelsen av euron. Detta kommer inte att sluta lyckligt , oavsett hur man ser på saken ur banksystemets perspektiv.

Spanska banker har ökat beroendet av medel från Europeiska centralbanken med en post € 86 miljarder i maj.

Varningen kom när Spanska myndigheter var tvungna att skjuta på att tyska medier rapporterade att Madrid förberedde sig för att rädda den Spanska bankstrukturen efter störningar på interbankmarknaden.

Carlos Ocampa, Spaniens finansminister, medger att mindre spanska banker har svårt att rulla över skulderna på framtiden, men förnekar att landet söker hjälp utifrån. "Ryktet är falskt”, säger han samtidigt som de lånar från ECB...

Berlin å sin sida påstår nu att Spanien "inte uppfyller villkoren" för stödpaketet i alla fall, trots att den socialistiska premiärministern José Luis Zapatero redan har framkallat en generalstrejk genom en minskning av de offentliga lönerna med 5 %. Det är även helt klart att de tyska kraven på åtstramningar inom EMU närmar sig gränserna för den politiska toleransen, vilket kan visa sig vara självförgörande när 1930-talets lönedeflation sätter igång en ond cirkel.

Greklands elände ökade ytterligare när Moody's nedgraderade grekiska obligationsskulder till skräpstatus, och säger att "makroekonomiska och sociala risker som genomförs i samband med programmet är betydande". Flytten är till stor del symbolisk vid denna tidpunkt, detta eftersom Europeiska centralbanken själva har avbrutit sin rating för att använda den grekiska skulden som säkerhet för lån.

Grekland är nästan helt uteslutna från kapitalmarknaden. Privata investerare tros ha lastat över € 25 miljarder i grekiska skulder till ECB, när ECB tog ett steg för att stötta upp marknaden och flytta kreditrisken till skattebetalarna genom att köpa Grekiska statsobligationer på andrahandsmarknaden

När det gäller Greklands gemensamma IMF-EU-politik kommer denna att öka den grekiska statsskulden från 120 % till 150 % av BNP 2014, vilket ovillkorligen torde vara att förvärra saken.

Ett ytterligare perspektiv i detta är att denna politik är dömd att misslyckas eftersom det inte finns någon devalvering eller skuldlättnader för att kompensera den våldsamma finanspolitiska klämman, vilket kan äventyra trovärdigheten för själva fonden. IMF har lyft idén om en skuldsanering men detta blockerades direkt av Bryssel.

Strategin utgår ifrån att väljarna i Grekland och andra Club Med demokratier kommer att utstå år av smärta av hänsyn till utländska kreditgivare.

Smittan från en grekisk kollaps skulle vara långt mycket svårare att kontrollera än nedfallet från Lehman kollapsen. Detta får då enorma följder för bankerna. Dessa statsobligationer inte bara försvinner, de finns som värden på fler ställen någonstans, på franska penningmarknaden och försäkringsbolag, eller i franska balansräkningar, för att ta några exempel.

Bank for International Settlements anger att franska och tyska långivare har $ 958 miljarder (£ 650 miljarder) i exponeringen mot Grekland, Irland, Portugal och Spanien, främst i inteckningar och företagsskulder i stället för statliga skuldebrev. Distinktionen har blivit meningslös i Grekland. ECB har lånat grekiska banker € 85 miljarder, oftast i utbyte mot säkerheter i form av grekiska statsobligationer.

Detta har hållit grekiska långivare vid liv eftersom de lider en långsam uttagsanstormning/bankrun och de förlorade 7% av sin inlåning sedan juni förra året då välmående greker började flytta sina pengar utomlands. ECB: s stöd är då bara lika med 20 % av deras icke-finansiering av eget kapital det fattas fortfarande 80%

USA: s valutaunion är något mera framgångsrik som union betraktat, detta eftersom Washington har övergripande rättsliga och konstitutionella befogenheter över 50 stater. Vilket är en förutsättning för att systemet ska fungera, men detta finns inte i Europa och obligationsmarknaderna börjar nu att lista ut detta. Vi tittar glatt på ett experiment på gränsen till misslyckande.