Konsten att leda folk i ring.

2010-06-10

Det är pinsamt att förlora. Det är ännu mer pinsamt för en ledare att förlora. Och vad som är riktigt riktigt pinsamt för alla inblandade, det är när de nationella och internationella företagens ledare försöker att angripa en stor katastrof och de anser sig ha utfärdat marschorder baserat på fel karta. Det är då liksom någon annans fel att deras missriktade lösning inte fungerar.

Alla vilseledda utför sedan en rutin som består av att vända sig mot varandra i chock, rynka pannan samtidigt skakar på huvudet sakta från sida till sida och titta bort i avsky.

Att gå vilse kan i sig vara nog så traumatiskt för resten av oss. När vi plötsligt inser att vi inte längre vet var vi är någonstans och brådskande neurala meddelanden utbyts mellan våra prefrontala cortex, som kämpar för att skapa en sammanhängande bild av vad som händer och våra amygdala, vars uppgift är att hålla fast vid en känsla av där vi är, medan vår hippocampus motiverar oss att komma tillbaka till en plats vi känner så fort som det bara går.

Detta märkliga stycke av inre kopplingar, förklarar varför människor som bara är lite förlorade tenderar att trava ut i en slumpmässig riktning och snabbt blir djupt förlorade. Efter dessa omedelbara biokemiska reaktioner har kört sin repertoar går vi igenom de vanliga stegen som följer:

  1. förnekande - "Vi är inte förlorade! Högkonjunkturen kommer inom de närmaste månaden, eller nästa, eller nästa ..."
  2. ilska - "Vi slösar med tid! Håll käften och håll farten!"
  3. förhandlingsrätten - Kartan måste vara fel, antingen det eller så har någon ändrat på de grundläggande förutsättningarna ... "
  4. depression - "Vi kommer aldrig att komma dit! Vi alla är på väg att dö ut här på en gång bums!"  
  5. acceptans - "Vi är/har förlorat, vi är precis här, Var detta än är. Vi finner några bättre skydd och starta en lägereld innan det blir mörkt och kallt. "

Vissa människor överlever inte, vissa gör just det, skillnaden i resultaten visar sig ha väldigt lite att göra med skicklighet eller utbildning, och allt att göra med motivation - viljan att överleva oavsett hur mycket smärta och obehag som detta innebär – och en mental flexibilitet att anpassa sig till den mentala kartan i farten för att passa den nya verkligheten, och för att nå steg 5 snabbt. De som satsar på byggandet av en anpassning till en föråldrad mentala karta tenderar att dö i fullkomlig förvirring.

Arbeta med en föråldrad mental karta är ett stort problem för alla, för en ledare kan det mycket väl betyda slutet för den ledande ställningen. Efter katastrofen i Tjernobyl, när de sovjetiska ledarna försökte att styra, så länge som möjligt, med en mental karta som innehöll en relativt intakt och generellt användbar kärnreaktor som kallas "Tjernobyl Energi Block nr 4". "Reaktorn har stängts och håller på att kylas ned," gick det officiella uttalandet ut från Kreml, "vi pumpar in i vatten för att kyla reaktorn." Efter ett tag blev det känt att det inte alls fanns någon reaktor - bara en pyrande, smält hål som spydde radioaktiv rök - och kylvatten, i oerhörda mängder som verkligen pumpades in och spreds i sin allmänna närhet, där den omedelbart kokade bort till radioaktiva ånga (som drev i vindriktning och till slut regnade ner ute och förgiftade ännu mer av marken). Resten av det läckte ut och bildar radioaktiva reningsbassänger och hotade att ytterligare läcka ut och förgifta floden som flyter genom Kiev.

Idag är det valutafinansiella haveriet istället precis samma visa men med en annan textrad.

När något går fruktansvärt fel, är det naturligt för oss vanliga dödliga att försöka skapa lite psykologisk komfort genom att hålla i välkända bilder. En person som gått upp sin bil tenderar att fortsätta att hänvisa till det tvinnade bilvraket som "min bil" istället för "spillrorna av min bil."

När det gäller någons havererade bil, kan detta accepteras enbart som en förkortning, men i många andra fall så heltäckande skydd som personer som arbetar med en föråldrad mentala karta som leder dem vilse, eftersom egenskaperna för ett vrak är helt annorlunda från dem i ett intakt objekt.

Till exempel när våra förlorade ledare fortsätter att hänvisa till "det finansiella systemet" istället för "vraket av det finansiella systemet." Om de hade möjlighet att göra denna mentala övergång, kanske de inte skulle insistera på att fortsätta att pumpa in mer och mer offentliga skulder, bara för sedan att titta på när de spys ut igen genom en härva av brutna ledningar så fruktansvärda, att det trotsar allt förstånd, med dessutom ganska mycket av mystiskta dribblingar i valv och fickor på bankirer och investerare. Det ska bli intressant att se deras försök till en finansiell "top kill" eller deras "junk shot" för att avsluta den efterföljande gejsern av giftiga skulder.

Det är naturligt för oss att vi förväntar oss att våra ledare - oavsett om de är företagsledare eller deras allt mer dekorativa och överflödiga politiska ledare som bildar regeringen - efter att ha handsplockat för ledande positioner genom sin förmåga att leda oss genom svåra och okänd terräng, också verkligen leder oss. Vi förväntar oss att de faktiskt har den mentala smidighet och flexibilitet som krävs för att kunna se över hela sina mentala kartor när som  omständigheterna så kräver. Vi förväntar oss inte att de är dumma, och kanske även är förvånade över att hur verkligheten är.

Hur är det då möjligt att vi hamnat i vår innevarande situation? Psykisk försvagning av den härskande klassen i ett kollapsande imperium är inte utan motsvarighet: det brittiska kejserliga experimentet var klart utdömt så tidigt som i slutet av första världskriget, men det dröjde till långt in i andra världskriget för detta faktum att registrera sig i de försvagade hjärnor som utgjordes av den brittiska härskande klassen.

I sin essä 1941 England ditt England erbjuder George Orwell följande förklaring:

... Den brittiska härskande klassen har uppenbarligen inte kunnat erkänna att deras användbarhet är slut. Hade de gjort det, skulle de ha varit tvungna att abdikera ... Naturligtvis fanns det bara ett undflyende för dem – in i dumhet. De kunde upprätthålla samhället i dess nuvarande form bara genom att vara oförmögna att förstå att varje förbättring var möjlig. Hur svårt detta än var, så uppnåddes det, till stor del genom att hålla sina ögon rikatade på det förgångna och vägrandes att lägga märke till de förändringar som pågick kring dem. "

Och så är det även nu, när det amerikanska imperiet har gått sönder, dess ledare inom både företag-och korporativ, som är speciellt utvalda för att inte kunna dra sina egna slutsatser utifrån sina egna självständiga resonemang eller bevis för deras egna sinnen, och istället lita till "intelligens" som är begagnad och föråldrad. Dessa dagens politiska ledare försöker leda oss alla på en drömpromenad i glömska.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram