Vi tittar på Grekland men gör oss illa på Kina.

2010-06-03

Skuldkrisen i Grekland och många andra europeiska nationer, har åtminstone haft det goda med sig att den öppnade en lucka i den finansiella desinformation som byggts upp i de traditionella medierna under decennier.

Den genomsnittlige Europén är nu mer medveten om de fruktansvärda finansiella kostnaderna i en artificiellt driven och allmänt manipulerad global ekonomi och har även blivit medveten (åtminstone för tillfället) om de verkliga svagheterna i våra egna marknader, som tidigare har gömts eller bagatelliseras av regeringar liksom oärliga eller oförstående ekonomer. Evenemangen inom EU är ju dock bara en liten glimt av de större och långt mera överhängande hot vi står inför inom en snar framtid.

Det finns två mediala problem i detta med att nyheten kommer från EU. Det första är att mediala ekonomer kommer att försöka att försvaga allmänhetens medvetenhet om frågorna genom att avleda alla viktiga skuldfrågor till den grekiska krisen, när i själva verket vilket namn som sätts på en skuld, inte har någon som helst betydelse.

Genom att göra anspråk på den grekiska smittan så ger de massorna det felaktiga intrycket, att i det fall som man lyckas med att stoppa sönderfallet i Grekland, så kommer detta på något sätt att bota den systematiska härdsmältan i resten av världen. Hur Grekland skulle lösa den Amerikanska skuldfrågan förefaller inte vara något som direkt bekymrar.

I euroområdet fortsätter ekonomiska propagandister sin utfodring av det grekiska folket, med samma lögn som våra ekonomer har utfodring av oss med och förklarar att en svag valuta och import kapacitet, i kombination med större förlitande på andra nationer och IMF, kommer att skapa någon form av exportnirvana och att då Grekland kommer att plötsligt resa sig ur graven som ett slags industriellt kraftpaket:

Oavsett vad finansanalytiska pratkvarnar i media berättar för oss under den kommande tiden får vi aldrig glömma att kollapsen inte berodde på en enda nation, utan på insatser av samtliga regeringar i samverkan med internationella banker under en period på många decennier.

För det andra kommer vi få höra mycket i nyheterna under det kommande året om kreditkvaliteter i betyg från företag som Fitch och Moodys. Dessa krediter kvaliteter är en rent psykologisk fråga. Om dessa byggde på konkreta fundament så skulle Spanien ha förlorat sin AAA-rating långt före att det nu skedde, för att bara inte tala om Storbritannien eller USA.

Det faktum att de äntligen är redo att börja en nedgradering av skuldens värde för vissa länder, det påvisar faktiskt endast att omständigheterna nu har blivit så ohållbara, att kreditvärderingsinstituten vet att de kommer att se dumma ut om de inte gör något annat. Nu när de väl har börjat granska betygen, så kommer nedgraderingarna att komma i en allt snabbare takt under det kommande året, särskilt inom EU.

Den största nyheten mitt i detta är dock nyheten att ingen ägnar särskilt mycket uppmärksamhet till verksamheten i Asien. Mitt i allt kaos över kontinenterna, så har alla häpnadsväckande nog glömt(?...) att ta del av verksamheten med den stora ekonomiska elefanten i rummet på andra sidan Stilla havet.

Kina har förvisso varit upptaget, men den hastighet med vilken de nu flyttar deras ekonomiska system, den är ännu mera häpnadsväckande. Den kinesiska dumpningen av amerikanska statsobligationer, som svar på den ständigt ökande Amerikanska statsskulden, i kombination med farliga åtgärder avseende likviditet av Federal Reserve, allt detta, trodde marknaden var en förberedelse för en värdering av Yuan och en frikoppling av den traditionella handeln förhållandet mellan Kina och Amerika.

För att vara lite extra tydlig i detta, så har en del mediala ekonomer börjat överdriva de senaste inköpen av nya statsskuldväxlar av Kina, som svar på Europeiska skuldkrisen. Mening, propagandisterna säger att de nu tror att Kina kommer att vända tillbaka till dollarn som en fristad för sina tillgångsposter, mot en nedgång i Europa.

Kina har i detta bara ökat sina reserver med 2 % som svar på möjligheten av ett europeiskt kollaps scenario, vilket knappast är ett sätt att visa förtroende för dollarn. Dessutom har de allra flesta köpen under de senaste månaderna varit kortfristiga statsobligationer med förfall 26 veckor eller mindre.
Länder köpa kortfristiga obligationer i skuld för att de ser långfristiga skulder som en allvarlig risk. Med det Amerikanska underskottets klättring till nivåer som aldrig någon hade drömt om för bara tio år sedan, så behövs det långsiktiga investeringar i finansförvaltningarna om USA skall kunna upprätthålla den amerikanska ekonomin.

Dessa investeringar kommer inte nu, inte heller är det sannolikt att de kommer i framtiden. Kina är nu klara att de-peg Yuan från Dollar, om man inte väljer ett helt avbrott från det amerikanska finansiella systemet.

Och om nu det värdebärande fundamentet i Kina, alltså fastighetsbestånd, är utsatt för en sjunkande efterfråga i en överhettad ekonomi, då rullar det bara dit det lutar.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram