Detta ett av mänsklighetens första stora politiska styrmedel, som av någon helt outgrundlig anledning fortfarande i dagens informationsklimat, är en fråga som åsätts eller snarare tillåts att ta helt orimliga proportioner, all denna upplysning till trots, och nu anfäktas det att de intellektuella dessutom åberopar detta synnerligen infama styrmedel för de oupplysta.

Ibland jungfrufödslar, heliga andar, brinnande buskar och allehanda mycket obskyra svårförklarligheter, så fortsätter detta spektakel fram igenom historiens förlopp, och knappast någon enda individ anser att detta sker genom någon särskild individs egna vilja, ja förutom guds då förstås, för det vore ju förmätet att påstå att det var någon annan som aktivt drev frågan.

Att det i religiösa sammanhang inte sällan skrivs i luftigt format, kan också läsas som att torftig förståelse råder i betraktelsen

Om denna beskrivna intellektuella elit som nu hänger sig åt religiöst anfäktande, skall utgöra exponenten för den Svenska befolkningen genom sin representation, så torde det i alla händelser vara en exemplarisk bild, för avhållsamhet ifrån intellektuellt övermod.

Och den intellektuella eliten fyller därigenom en viktig roll i den Svenska självmedvetenheten.

Så jag tar det igen om kyrkomötet i Nicaea 325 e.kr

Då påve Konstantin hade sitt lilla möte och förbjöd arianismen 325 e.kr, eftersom denna äventyrade den kristna frälsningsuppfattningen, gjorde man som alla snart (hoppas jag) borde veta, en del andra manövrar med evangelier i rent makt politiska syften, som till exempel inte precis stärkte kvinnans ställning.

Främste kvinnoförtryckande maktspelare och Arianism bekämpare, var den kanske inte fullt så sympatiske Athana´sius, vilken alltjämt var en av de mer inflytelserika ibland den Grekiska Kyrkans fäder.

Denne Athana´sius såg alldeles klart den då förstående faran i arianismen och dess utbredning, och hur denna kunde komma att äventyra hela den kristna frälsningsuppfattningen.

Den maktpolitiska problemställningen, kunde redan då bedömas se ut på följande vis.

Om Kristus skall kunna frälsa människorna med någon trovärdighet som förebild, så måste han vara en verklig gud som guds son, inte som arianismens form av halv-gud, som en av alla människorna i skapelsen.

Att Kristus var guds son som en del i alltet, skapelsen, var alltså inget som skulle stärka några aktier för det Kristna maktförbundet. Folk måste redan då ha enkla bilder för det oförståeliga, som de kan se som förståeliga, och gärna ta på, det var tanken bakom detta.

Den värde herr Athana´sius kom i delo med den romerske kejsaren vid ett otal tillfällen och landsförvisades hela fem gånger, för sina maktpolitiska utsvävningar, vilka inte förnöjde kejsaren särskilt.
Icke desto mindre, runt år 340 e.kr så vistades Herr Athana´sius under ett par år hos biskop Julius i Rom, där han genom en riktig ogärning, för att vid denna tid, höja den relativa efterfrågan på kvinnor (mäns biologi oförändrad), så genomfördes det dramatiska propagandanummer till munkväsendets fromma, under förespegling av avhållsamhetens goda, och dess allmänna implementering i samhället.

Och Herr Athana´sius gjorde en ännu större förledande insats för att förvirra år 362 då han höll en betydelsefull synod, en slags klerikal dåtida konferens, synoden fick dogmhistorisk betydelse, därigenom att den helige ande samordnades med fadern och sonen, och skapade den heliga trefaldighetens förvirring,

Religion är förklaringen till det som inte människan genom historien inte har kunnat sätta sin logiska förståelse på, och därmed ställer sig oförstående till, så att kalla religion för oförstånd har därför en viss poäng.